Banjo-Kazooie: Nuts & Bolts

Alla behöver vi en nemesis. Annars blir man tjock, lat och mentalt understimulerad. När Banjo-Kazooie: Nuts & Bolts tar sin början har herr Björn och fru Fågel blivit ett lättjefullt radarpar. Banjo har flottat ned ramarna med extrastora pizzor och Kazooies nya hobby är TV-spel och stillasittande. Ingen Gruntilda, inget att göra. Men självklart varar lättjan inte länge...

Banjo-Kazooie: Nuts & Bolts har en härligt skämtsam inledning och att under någon minut få styra en supertjock Banjo får mig att skratta högt. Här finns också en enorm mängd metahumor, så mycket faktiskt att Rare nästan framstår som lite nervösa. Det är gammalmodigt att samla noter, Kazooie är en ansiktslös sidofigur, Mario-spelen är bättre - allt detta får vi höra inom loppet av några minuter. Gränsen mellan avspänd självdistans och dålig självkänsla är tunn och Banjo-Kazooie: Nuts & Bolts ber om ursäkt för sig självt iögonfallande ofta. Ut med det gamla tråkiga(?) plattformandet, in med en verkstad och fordonsbyggande, det är tanken.

Allt kretsar alltså kring fordon i Banjo-Kazooie: Nuts & Bolts, de ska byggas, testas, utvecklas och användas i tävlingar. Man bör aldrig vara för långt bort från sin bil, får jag förklarat för mig i Showdown-staden, spelets fantastiskt designade hubbvärld. Klart man ska köra bil. Varje gång jag inte sitter på något med hjul känns det som att promenera i Los Angeles, där alla ger onda ögat till billösa outsiders. Ett tryck på Y-knappen trollar till och med fram min kärra fram rakt framför ögonen på mig, om jag skulle gått för långt bort från den. Visst tar jag mig fram snabbare, men jag vill faktiskt springa och hoppa omkring i sådan här värld och vissa manövrar som exempelvis en 180-graderssväng är ju smidigare till fots.

Överallt i de olika världarna finns utmaningar där mina körkunskaper sätts på prov. Belöningen består av fler noter, jiggies (pusselbitar) och, om jag kör riktigt proffsigt, en trofé. Inför varje utmaning med undertiteln "Spelarens Val" kan jag välja det fordon jag tror är lämpligast och valen är ganska uppenbara. Är det en racingutmaning väljer jag en snabb bil, ska jag vara aggressiv väljer jag en tank eller något med schyssta puffror och ska jag till väders är en helikopter förstås ett naturligt val.

Många av utmaningarna är tyvärr inte särskilt roliga. Framförallt har jag svårt för banorna där saker (fotbollar, isblock, elmonster) ska samlas eller knuffas omkring. Jag kör en bit, backar, tappar min fotboll, åker runt en bit, skyfflar upp eländet igen, åker en bit till och blir förbannad. Sitter man i ett virtuellt fordon är den naturliga driften att köra fort och eventuellt slunga iväg ett sköldpaddsskal eller två. Inte samla, ploga eller fickparkera.

Skyfflaruppdragen levererar alltså inte riktigt och racingbanorna är tyvärr inte heller helt fläckfria. Jag tappar tålamodet riktigt ordentligt i en bana i världen Stockbox 720 (en charmigt designad TV-spelsnivå där skivor med tidigare Rare-spel roterar på marken och mikrochips finns bakom varje hörn). Här får jag inte välja fordon själv utan placeras i en "Chipsracer", en otymplig, sexhjulig rishög gjord av mikrochips. Jag tävlar mot tre andra deltagare och ska komma först, men det går så oerhört slött och minsta krock med motståndarna eller omgivningen gör att jag fastnar eller hamnar på tvären. Trögt, trångt, trist och lika frustrerande som en kundvagn med ett defekt hjul.

Men rätt var det är dyker snabbare, betydligt roligare banor upp och ilskan över att behöva spela om banorna byts ut till glädje över att kunna det. Mina tider läggs dessutom upp på en topplista på Xbox Live och plötsligt har ännu mer utmaningar dykt upp. Att få en trofé känns plötsligt inte som någon höjdarprestation när det finns världsrekord att knäcka.

Verkstaden är en mycket ambitiös fordonseditor där du kan designa dina drömmars bil, flygplan eller motorcykel. Massvis av olika fordonsdelar går att hitta i staden och de delas upp i kategorier som säten, hjul, kraft, bränsle, förvaring, ammunition, chassi, flyg och flyt och vapen. I dessa finns underkategorier och möjligheterna till kraftigt skiftande fordonskreationer är alltså stora. Editorn med de över 1600 fordonsdelarna är omfattande, men logisk och lätt att komma underfund med. Att slänga ihop ett avancerat fordon görs dock inte på en pisskvart och räkna med att göra många justeringar efter att ha misslyckats på testbanan.

Jag bestämmer mig för att bygga ett flygplan. Några rödgula plattor får duga som chassi tills vidare och jag slänger på ett par propellrar. Ljudeffekten av mutterdragaren får mig att känna mig händig. En propeller behöver en motor, mumlar Mumbo Jumbo till mig och jag fixar en sådan. En motor behöver bränsle, fortsätter han, vilket låter logiskt i mina öron. En liten bränsletank och ett säte senare och jag har en flygmaskin som... inte fungerar särskilt bra. Den vägrar starta på testarenan och det visar sig att jag glömt ett hjul under hela härligheten. Inom kort svävar jag dock majestätiskt i mitt nya flygplan och några timmar senare i spelet kommer jag att förfina min konstruktion med bättre motorer och vapen.

Garaget är alltså helkul och precis i samma anda som Little Big Planet är skapandet i sig själva poängen. Den som blir avskräckt av för stor frihet och kreativitetskraven lär lugnas av instruktionsvideos och konstanta tips. Det finns även halvfärdiga chassin att bygga utifrån, så det ska inte ta lång tid att slänga ihop sin första kärra. När man senare hittar nya fordonsdelar blir man genast sugen på att testa dem i sina existerande fordon.

Tittar vi på grafiken är Banjo-Kazooie: Nuts & Bolts presenterat för mig precis på det sätt jag vill att plattformsspel ska se ut. Rare kan sina saker och den värld man skapat är oerhört inbjudande och charmig. Staden Showdown är helmysig, stor och full av folk. Tvättlinor med kläder hänger mellan hustaken. Ett gäng glasögonprydda pingviner springer förbi en hattbärande gris som uppsluppet konverserar en lila noshörning. Jag tar god tid på mig till att utforska staden och när jag kommit upp på en liten kulle är utsikten fantastisk. Resten av spelvärldarna har sin egen, unika design och fantasin har uppenbarligen flödat fritt när såväl fyrkantiga kossor som enorma kugghjul är del av scenerierna.

Även musiken är enormt stämningsskapande och gör spelvärlden ännu mer inbjudande. Klarinetter, flöjter och trumpeter ger ett uppiggande intryck och här finns coola detaljer som att musiken övergår till bitpop när man närmar sig LOG, den Pong-hövdade varelsen som designar Banjo och Kazooie:s utmaningar. Klassiska Banjo-Kazooie-låtar blandas med nya slingor och produktionen är lika ambitiös som variationsrik.

Hur trevligt det än är att flamsa omkring i denna fantastiska värld blir man som sagt uttråkad regelbundet av de andefattiga fordonsuppdragen. Det finns ytterligare ett par mindre men ändå nämnvärda irritationsmoment i Banjo-Kazooie: Nuts & Bolts. Som vi tidigare rappporterat är textningen av spelets alla dialoger väldigt liten, så pluttig att den knappt går att läsa alls om du spelar på en äldre bildrörs-TV. Även med en modern skärm är det i minsta laget och vi får verkligen hoppas att Rare fixar en mer läsbar version framöver. Vidare är den svenska översättningen inte hundraprocentig, vilket i kombination med att flera figurer envisas med att prata bebisspråk leder till hemskt formulerade meningar i stil med "om helikopter är tung inte starta".

Det är alltså med viss besvikelse man dyker ned i Banjo-Kazooie: Nuts & Bolts värld. Omgivningarna är så lockande, charmen är så påtaglig, men detta är till syvende och sist inget plattformsspel och det känns som att Rare har offrat något vackert på förnyelsens altare. Jag har jättemysigt när jag bara kör eller flyger omkring och utforskar Showdown-staden och alla dess undervärldar, men utmaningarna för att komma vidare känns alltför ofta som ett nödvändigt ont. Banjo-Kazooie: Nuts & Bolts hade blivit suveränt om man putsat på fordonsutmaningarna. Och mycket möjligt magiskt om man gjort ett traditionellt plattformsspel.

På en av laddningsskärmarna i Banjo-Kazooie: Nuts & Bolts står följande: "Har du spelat ett tag och är ändå inte förtjust i fordonsbaserat gameplay? Du kanske borde köpa Banjo-Kazooie på Xbox Live Arcade i stället." Tyvärr sammanfattar det rådet spelet lite för väl.