Niclas bortglömda guldkorn

NHL 3 on 3 Arcade (Xbox 360, Playstation 3 / 2009)
Ett av de allra bästa hockeyspelen som någonsin gjorts är inte ett i den vanliga NHL-serien från EA, utan ett fristående litet spel som fullkomligt tog mig med storm när det kom. 3 on 3 Arcade är avskalat och enkelt, inför varje match väljer man tre spelare som man tycker passar in i sitt lag och sen är det egentligen bara att köra. Det finns i princip inga regler, du får tackla, trippa och fulspela så mycket du bara vill och ju mer du tacklas desto fler power-ups låses upp som sen kan användas till din fördel. Det var i all sin enkelhet vansinnigt roligt och jag har trots att det inte finns några egentliga spellägen förutom enstaka matcher spelat och spelat och som allra roligast är det med vänner. Det finns idag inte att ladda ner någonstans eftersom licensen har utgått, men jag hoppas innerligt att det släpps i någon form till de nyare konsolerna framöver. NHL 3 on 3 Arcade är den enda anledningen till att jag fortfarande har kvar min Xbox 360.

MDK (PC, Playstation / 1997)
Det allra första actionspel jag någonsin spelade? Det var MDK till PC och jag var väl kanske 10 år gammal då. Det jag inte insåg på den tiden var att MDK var väldigt före sin tid på många vis. Det var ett av de första spel som kunde köra 30 frames per second konstant och var också bland de första som till viss del använde sig av motion capture. Från ett tredjepersonsperspektiv styrde man sedan vaktmästaren Kurt Hectic som i en specialdesignad dräkt tar sig an ett gäng aliens som hotade med att förinta planeten. Otroligt snyggt för sin tid, underhållande och lagom utmanande. Idag har MDK till stor del fallit i glömska trots att tvåan var minst lika bra som ettan. En trea ska ha varit planerad men blev av någon anledning aldrig verklighet och det har sedan dess varit väldigt tyst.

Messiah (PC / 2000)
Messiah är onekligen ett unikt spel och jag har nog aldrig spelat något som liknar det vare sig förr eller senare. Det är ännu en underskattad pärla från Shiny Entertainment (som ju gjorde MDK) som var underhållande på sitt eget lilla vis. Ängeln Bob som är spelets protagonist är helt försvarslös i sin riktiga form så för att kunna ta sig framåt i spelet behöver man ta någons kropp i besittning och man behöver även byta med ganska jämna mellanrum till en kropp med andra egenskaper som den aktuella situationen kräver. Det i sig är inte spelets starka sida och det blir enerverande efter ett tag, särskilt i vissa lägen då det kan bli lite väl dumt och omständligt. Bortser man från detta så är det i slutändan en trevlig och mycket originell spelupplevelse. Tyvärr tokfloppade Messiah så det var nog aldrig riktigt tal om någon uppföljare som synd är.

Actua Soccer (Playstation / 1995)
Innan FIFA tog över helt och hållet så var Actua soccer herre på täppan och det var också det första fotbollsspel jag någonsin spelade. I slutändan kunde de förstås inte konkurrera med EA, men det var ändå riktigt bra för sin tid. Det var svårstyrt och klumpigt men känslan fanns där och svårighetsgraden berodde helt enkelt på vad du valde för lag. Spelade man som Kina så blev det fruktansvärt svårt att vinna, nästintill omöjligt rentav. Valde man i stället till exempel Brasilien så blev det avsevärt lättare då det var det bästa laget i spelet. Kommentator fanns också om än ganska begränsad, men han hade minst lika fin inlevelse som dagens kommentatorer i FIFA. Actua Soccer sålde faktiskt väldigt bra och fick två uppföljare, men dukade sedan under när Fifa tog över allt mer. Jag glömmer dock aldrig Actua Soccer, det var en av mina första kärlekar.

Golf Tee It Up (Xbox 360 / 2008)
Ännu ett spel på listan som utvecklades till Xbox Live Arcade, precis som NHL 3 on 3 Arcade så är det ett enkelt upplägg det handlar om och det är något jag väldigt ofta uppskattar. Inget krångel och inga krusiduller, det är bara att starta upp och börja spela. Jag gillar egentligen inte golf alls, varken i spelform eller som sport men Golf Tee it Up är helt uppenbart ett undantag. Spelkontrollen är enkel att lära sig men svår att bemästra och man kan lägga ner väldigt många fler timmar än man först tror. Allra roligast är det förstås ihop med vänner, man kommer göra bort sig på det här spelet och det är förbaskat kul att skratta åt varandras ibland smått osannolika missar. Det är inte särskilt realistisk golf det rör sig om här, kanske är det därför jag tycker så mycket om det. Praktiskt taget alla kan lära sig spela på ett litet ögonblick och trots att det bara är 54 hål med DLC inräknat så får man många timmars underhållning för en väldigt billig peng.