Svenska
Gamereactor
artiklar

Petter om: Zelda - Från bäst till sämst

GTA, Halo och sen Metal Gear. Tre stycken actionserier har avhandlats men nu är det dags att flytta fokus till rollspelsgenren...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Jag tror att de allra flesta av oss har en alldeles särskild relation till Nintendos äventyrsföljetong. Vissa av oss minns mycket väl när den allra första guldkassetten letade sig ut på butikshyllorna i mitten av 80-talet medan andra blickar tillbaka på det fullkomligt magiska N64-spelet Ocarina of Time som deras första riktiga bekantskap med Shigeru Miyamotos grönklädde alvgosse. I denna artikel har jag spaltat upp mina favoritspel ur Zelda-serien och försökt förklara mina åsikter och den relation jag har till de olika delarna. Here goes nathink!

Petter om: Zelda - Från bäst till sämst
Det är ett magiskt äventyr detta. Det bästa i serien.

B Ä S T
(1) The Legend of Zelda: A Link to the Past
Jag minns det väldigt väl, ägde på den tiden fortfarande ingen Super Nintendo-konsol men eftersom jag var fullständigt dåraktigt beroende av Super Mario World, bytlånades jag och klasskompisen Mattias ofta. Han lade beslag på min moddade Mega Drive inklusive Sonic 1-2, Streets of Rage 1-2 samt Out Run medan jag lånade hans SNES, Super Mario World och F-Zero. Två dagar efter The Legend of Zelda: A Link to the Past hade släppts hade Mattias klarat det (han stannade hemma från skolan varje gång ett nytt Zelda-spel släpptes) och på fredagen den veckan cyklade jag förbi och bytlånades konsol, igen. Sen... Senare samma dag, efter den obligatoriska DDR-middagen hemma hos morsan (bestående av bruna bönor och någon vidrig blodkorv) mosade jag igång det som skulle komma att bli en av de starkaste spelupplevelserna i mitt liv och en av Nintendos tre bästa titlar genom alla tider. Jag minns de första stegen ut ur hyddan i Hyrule, hur regnet piskade ned medan jag närmade mig slottet och alla dessa pusselproppade källarrum, bossar, enorma utomhusmiljöer och den smått sanslösa atmosfär som genomsyrade hela Links 16-bitars-vistelse.

(2) The Legend of Zelda: Ocarina of Time
Jag jobbade som nöjesskribent på den lokala dagstidningen när det begav sig, när det äntligen var dags för Link att kliva in i 64-bitars-världen. Jag låg i tidiga förhandlingar med Spray-ägda tidningsförlaget Cirkus Media om att göra något riktigt av min tidningsidé (som blev Missil, i slutändan) och drev mitt egna fanzine om spel, på sidan av allting. Nintendo Sveriges dåvarande presschef Annika ringde, meddelade att jag och Super Play var de enda två som skulle få tillgång till kommande Ocarina of Time ett par veckor innan premiären och senare samma dag knackade Jetpack på dörren, med ett paket innehållande recensionskassetten. Det var en magisk dag, på flera sätt. Och jag var som salig när jag klättrade ut ur hyddan och tog de första stegen i Kakariko Village för att sedan ge mig ut på ett äventyr som jag sedan dess ofta tänkt på, alltid älskat och aldrig kommer att glömma. Bara en sådan enkel sak som att fiska lite i Ocarina of Time, eller att rida runt på de expansiva slätterna på Eponas rygg, står sig starkt som spelminnen jag för evigt kommer att favorisera. Betyget då? Jag delade såklart ut 10 av 10 till det här spelet i både mitt eget fanzine och i Östersundsposten. Få gånger har maxbetyget varit mer självklart än här.

Detta är en annons:

(3) The Legend of Zelda: Link's Awakening
Jag gillade verkligen Game Boy-originalet och minns tydligt hur jag spelade det medan jag stod i kassan på lokala spelbutiken och slöjobbade, på helgerna. Ibland tog jag i och för sig betalt och då ibland alldeles för höga priser på alldeles för begagnade spel av en herre vid namn Jonas Mäki (haha!) men för det mesta var jag djupt insjunken i Links monokroma, bärbara äventyr. Nyversionen släpptes ju som vi alla vet under fjolårshösten (Switch) och förutom att jag rent allmänt anser grundmaterialet vara något av det bästa Nintendo gjort, är den nya grafiska uppgraderingen en alldeles, alldeles strålande sådan. Jag bad Bergsala (Nintendo Sverige) om en extra Switch Lite plus ett exemplar av The Legend of Zelda: Link's Awakening där i höstas, med tanken att kanske Frank Hegevall (snart fem år) skulle uppskatta det. Det tog dock bara cirka fem minuter innan han gav upp och kallade Link för "tråkig liten tomte" varpå hans arma far tog över. Jag tillbringade julen tillsammans med den spets-örade lilla tråktomten och håller detta som spelseriens tredje främsta stund.

Petter om: Zelda - Från bäst till sämst
Få objekt genom spelhistorien är mer ikoniska än denna sköld och detta svärd.

S Ä M S T
(1) The Legend of Zelda: Skyward Sword
Som jag nämnt i de tidigare delarna va denna artikelserie handlar "Sämst" aldrig om spel som är direkt dåliga, snarare om titlar som inte håller samma skyhöga kvalitet som de tre bästa, ovan, eller spel som bara inte klickade med mig på samma sätt. Ett av dessa är klart The Legend of Zelda: Skyward Sword som jag aldrig riktigt gillade. Den påtvingat krystade Motion-grejen som kom på köpet Wii var aldrig något för mig och även om Nintendo här hade lyckats skapa en spännande värld befolkad av mängder av originella varelser, var besvikelsen ett trist faktum. Jag minns väldigt väl hur mycket före detta kollegan Jonas Elfving gillade det, dock. Han var smyglyrisk under vissa partier när han snabbrecenserade det för att hinna klämma in texten i tidningen.

(2) Zelda II: The Adventure of Link
På den tiden, för 100 år sedan, visste jag inte vad som var bra eller inte när det kom till spel. Jag minns mycket väl hur jag bara gissade, och spelade bland annat Zelda II bara för att alla klasskompisar gjorde samma sak. Även fast jag även minns hur lite jag i grunden gillade det. Samma sak med NES-spelet Teenage Mutant Ninja Turtles, Castlevania samt Goonies II. Alla spelade dem, så då gjorde även jag det - även fast jag idag vet att jag aldrig gillade något av dem. I Zelda II gick Nintendo från det där fria, expansiva top down-upplägget till sidoscrollande pixelfighting och såhär 35 år senare står sig detta som en skamfläck i en i övrigt superb spelföljetong.

Detta är en annons:

(3) The Legend of Zelda: Breath of the Wild
Samma dag som recensionsversionen av Nintendo Switch samt The Legend of Zelda: Breath of the Wild anlände till Gamereactors redaktion (1:a mars 2017) drog jag igång äventyrandet. Två dygn senare lade jag ned, hade redan hunnit tröttna. Det var inte förrän i julas som jag hoppade tillbaka in i Links Switch-äventyr och spelade färdigt. Och ja, att kalla Breath of the Wild "dåligt" vore ju direkt tjänstefel så det kommer jag absolut inte att göra. Istället är det ett bra spel, rakt igenom. Men inget för mig. Inget som jag håller särskilt högt när det kommer till favoritdelarna i Miyamotos underbara följetong. Det är väl kanske framförallt försöket att modernisera Zelda i detta spel som jag ställer mig högst tveksam till. Att världen är sådär planlöst öppen gör ju såklart sitt till känslan av omfång och spänning, men den stressar mig samtidigt. I kombination med avsaknaden av de för spelserien så traditionella slottskällarna samt att vapnen degraderas när man använder dem gör att jag placerar The Legend of Zelda: Breath of the Wild som trea på "Sämst"-listan. Det passade helt enkelt bara inte mig och min smak.

Petter om: Zelda - Från bäst till sämst
Wind Waker-Link ser såhär 18 år senare inte riktigt klok ut, tyvärr.

F R A M T I D E N
Jag vill naturligtvis inte låta som världens mest konservativt tråkiga gubbajävull (även om det i grunden är precis vad jag är) men det Link's Awakening bevisade för mig, är att Zelda är som bäst när det är sådär retromysigt traditionellt. Och därför vill jag se mindre nytänkande a'la Breath of the Wild i framtiden och istället mer Ocarina of Time 3D/Link's Awakening-aktigt äventyrande. Jag skulle vilja se en snygg, superatmosfärisk återgång till det som gjorde Ocarina of Timer så magiskt, med allt vad storslagna bossar, "dungeons" och vapen som inte går sönder - heter.

Hur ser din personliga Zelda-topplista ut?



Loading next content