Svenska
Gamereactor
artiklar
Dark Souls III

5 saker vi avskyr i Dark Souls III

Så har turen kommit till From Softwares köttiga trea...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Dark Souls III är till stora delar ett fantastiskt äventyr, proppat med tung atmosfär, snillrik och diabolisk bandesign och minnesvärda bossar vars blotta skräckuppenbarelse fått flera av oss på redaktionen att åldras i förtid. Helt frid och fröjd är det dock inte i From Softwares sadistiska trea - trots alla kvalitéer och haglande superlativ finns det inslag som vi genuint avskyr, och vi har listat dem...

Dark Souls III

(1) Fiender som gömmer sig bakom hörn
Det är lätt att argumentera för att "bakhåll är en del av serien" och så vidare, och visst - till viss del håller vi med. Men medan vissa bakhåll fungerar och håller spelaren på tårna, är andra enbart genuint frustrerande. Det är varken roligt, spännande eller "utmanande" att plötsligt bli knivstucken i torson (när du kånkar runt på tiotusentals själar i ryggsäcken) av en dammig zombiepräst som står och trycker i en helt omöjlig kameravinkel. Ibland går bakhållen att förutse och kringgå, men ibland rör det sig om ren trial & error. I de fallen handlar det inte om att "git gud", utan om ett billigt knep från utvecklarna för att skruva upp dödsfrekvensen.

(2) Vad tusan gör "poise"?
From Software är inte gänget som lever efter någon hålla-handen-devis. Att lira Dark Souls är som att kastas naken ut i ett främmande (extremt ogästvänligt) land, utan så mycket som en turistkarta eller handbok med enkla fraser som "Hej" och "Var kan jag köpa korv?" Vi är helt okej med det - faktum är att det är en del av hela upplevelsen. Men i Dark Souls III tar From Software det en aning för långt med spelets så kallade poise-status. I tidigare delar har spelaren kunnat uppgradera poise för att ta träffar utan att tappa fotfästet. Så fungerar det inte i Dark Souls III. I det här spelet innebär högre poäng i poise att... ja, att något händer. Kanske. Vi vet inte. Det är extremt oklart vad syftet med poise är. Utvecklarna själva har hävdat att poise fungerar precis som det är tänkt, men vad det innebär är det nog ingen annan än Hidetaka Miyazaki som vet. Vi kräver inte hjälpmeddelanden och övertydliga instruktioner i hur allting fungerar, men att lämna oss såpass mycket i mörkret som From Software gjort med poise är att ta det lite för långt.

Detta är en annons:

(3) Drösvis med (enbart) irriterande fiender
Medan många fiendemöten i detta spelet kännetecknas av nervkittlande spänning och utmaning finns det en uppsjö fiendetyper som vi gärna hade klarat oss utan. Dels har vi de nedrans Jailers i fängelsehålorna, som utan att så mycket som snudda vid spelaren tenderar att dränera hela livmätaren inom loppet av några sekunder. Det tycks räcka med att se dem på skärmen och vips börjar din livmätare att sjunka snabbare än du hinner säga "vad fan händer!?" En annan fiende som fått oss att slita håret i drivor är de vidriga "Thralls" som älskar (älskar!) att hoppa ner från tak, landa bakom dig och hugga dig i ryggen. Vi snackar fega, ynkliga små kräk som gärna kommer i grupper av två-tre stycken, som omger sig med andra fiender och som är ilsnabba i sina kontringar. En och en är de hanterbara, men på sann From Software-manér är det såklart sällan så vi möter dem. Bara minnet av de där krälande krypen med sina slipade knivar får det att klia under huden.

(4) Kameran är hemsk under bossfighterna
Det är inte bara den gigantiska, bepansrade dödshunden från helvetet som står i vägen för dig och din fortsatta resa mot sluttexterna - du måste också bekämpa spelets kamera (som tyvärr tycks vara sprungen från precis samma helvete som dödshunden). Så fort det vankas våldsbatalj med en boss ställer sig kameran på tvären, likt en grinig fyraåring som blir trängd. Att försöka auto-låsa kameran på en stor bossar som hoppar, eller gör tvära manövrar fram och tillbaka, är en expressväg till brutala vredesutbrott och kraftigt decimerad livmätare. Flera gånger blir det totalt kaos på skärmen; kameran flippar fram och tillbaka, skär igenom väggar och kroppar och fastnar på de mest irriterande platser. I ett spel som bygger väldigt mycket på finlir och reaktionsförmåga är det därför extra frustrerande att det händer.

Dark Souls III

(5) Det är egentligen Dark Souls I vi spelar, igen
Det finns inte mycket nytt att hämta i detta spelet. Miljöerna är välbekanta (somliga är hämtade direkt från originalet, liksom vissa karaktärer). Vapentyperna är detsamma, de flesta fienderna likaså. Den glåmiga atmosfären är förvisso tung och indragande, men vi är inte like främmande i den; vi vet hur det funkar, vad som väntar oss. Bossmötena är underhållande, men flera känns som nytolkningar av bossarna vi mötte i de tidigare spelen. From Software är riktiga fenor på att skapa mörka, intrikat designade fantasyvärldar, och Dark Souls III hör till en av de allra mest väldesignade delarna i serien, men utvecklarna spelar också väldigt säkert och håller sig till samma formeln som i originalet - något stundtals kan kännas lite trist. Vi hade gärna blivit mer överraskade än vad vi blev i denna titel.

Detta är en annons:

Relaterade texter

4
Dark Souls III: The Ringed CityScore

Dark Souls III: The Ringed City

RECENSION. Skrivet av Kim Orremark

Kim har utforskat det sista kapitlet till Dark Souls III och upplevt läskiga demoner, arga riddare och döden. Massor av död...



Loading next content