En ännu mer portabel framtid

Det har varit svajigt länge på den bärbara marknaden som helt och hållet håller på att stöpas om. Medan Nintendo velat hålla Nintendo DS vid liv så länge som möjligt, och medan Sony kämpat på med PSP har smartphones blivit det självklara valet för folk att spela spel på medan de åker spårvagn, sitter på bussen eller varvar ned på lunchrasten. Intresset för att bära med sig en extra, ändå ganska stor apparat, har aldrig varit mindre.

Det här har flera utvecklare sagt tidigare. De portabla spelenheternas tid kanske är ute. Den era som Nintendo på allvar drog igång med Game & Watch menar många nu har nått vägs ände. För många har smartphones redan ersatt miniräknaren, klockan, mp3-spelaren, stegräknaren, kameran, fickdatorn, pocketboken, GPS:en, ficklampan, uppslagsverket och dagstidningen. Och betydligt mer därtill.

Det är säkert inga nyheter för folk, men många har nog inte reflekterat över hur svårt det kommer bli att få smartphone-kunderna att gå tillbaka till portabla spelenheter igen. Portabelt spelande har alltid, med rätta, haft en stämpel på sig att vara lite mer familjärt. Man köper gärna en Nintendo DS till lille junior, men inte lika gärna en Xbox 360. Dessutom finns äldre personer som bara uppskattar Tetris eller lite Brain Training som aldrig någonsin skulle drömma om att slanta upp för en Playstation 3.

Smartphones har ofta beskyllts för att sakna styrkors och riktiga knappar och att de därför inte duger till seriöst spelande. Något jag till viss del kan instämma i. Bara det att hela den här breda publiken jag hänvisade till i stycket ovan inte kunde bry sig mindre om millimeterexakt spelkontroll. Det är ju ungefär samma publik som glatt svingar sina Wii-fjärrar i Wii Sports och tycker att Kinect Adventures är så roligt som man överhuvudtaget kan ha med en TV.

När den här publiken har blivit med smartphone (yngre förmågor ärver av äldre syskon/föräldrar medan äldre köper med abonnemang för att få en GPS eller för att barnen tjatar om att de faktiskt måste ha) och plötsligt inte längre behöver sin portabla spelenhet för att få sin fix blir det svårare. Hur förklarar man för den som spelar smurfarna och sudoku för sex kronor vardera, att de borde köpa en Nintendo 3DS för 2500 kronor och några spel för 500 spänn styck? Och hur förklarar man att det är bättre att släpa med sig en massa fysiska kassetter med spelen istället för att tanka hem allt och ha på mobilen?

Det går såklart inte, och det är väl ungefär också just det som Nintendo drabbats av med Nintendo 3DS. Folk är helt enkelt inte så sugna. Nintendo har förvisso inte gjort det lätt för sig själva genom att initialt varken erbjuda Mario eller Zelda, ha ett namn som får folk att tro att det är en ny Nintendo DS-version, ha ett högt pris samt dessutom välja 3D som försäljningsargument vilket dels inte går att visa på bilder eller i reklam, och dels dessutom inte tycks ha slagit väl ut någon annanstans än i biografer.

Allt det här samverkar naturligtvis. Men klart är att Nintendo 3DS fått en trög start, faktiskt så trög att Nintendo nu sänker priset så kraftigt att man kommer gå med förlust på varje enhet under en tid framöver. Och inte nog med det, hela företagets vinst rasar, högste chefen Satoru Iwata halverar sin egen lön och det görs även andra indragningar hos Nintendo.

Nu är det naturligtvis alldeles för tidigt att tala om vilken inverkan det här kommer att få. Priset har ju inte sänkts ännu ens. Kanske tar Nintendo 3DS brutal fart och blåser alla av stolarna på samma sätt som man gjorde med Nintendo DS. Men risken finns att det inte gör det, och då är det dags att börja fundera över vad som kommer hända med den portabla marknaden.

Inte minst då Nintendo nu satt Sony i en riktigt svår position. PS Vita är riktigt bra prissatt, samma som Nintendo 3DS men med mer avancerad teknik. Vilket hade kunnat räcka långt med en bra och lättsam onlinetjänst fylld av billiga spel för runt 50-lappen som sedan avnjuts med analogspakar, riktiga knappar och styrkors. Som spel ska spelas, om man så vill.

Problemet är bara att efter Nintendos prissänkning så är PS Vita ensamt dyrare, vilket är en smärre katastrof. Nu ser jag framför mig hur många som läser detta knyter nävarna i vrede och börjar fila på ett svarsinlägg om hur mycket mer elektronik man får för pengarna med PS Vita, något jag dock är fullständigt medveten om. Bara det att jag är av uppfattningen att det inte spelar någon roll. Hög prestanda och mycket elektronik hjälpte inte Nintendo 64, inte Xbox, inte PSP och inte Playstation 3. Kunderna tittar på prislappen och väljer det billigare alternativet, vare sig vi snackar tvättmedel, bacon eller konsoler.

Det är av den anledningen jag skriver att det är dags att fundera på framtiden. I ett absolut värsta tänkbara scenario blir Nintendo 3DS inte så populär trots prissänkning, medan det lägre priset får PS Vita att framstå som för dyr. Något som isåfall kunde snabba utvecklingen, eller kanske snarare avvecklingen, av bärbara spelenheter.

Men oavsett sådant har jag svårt att tro att Nintendo 3DS kommer bli den mest populära spelenheten genom alla tider. Något den måste bli för att rå på sin föregångare. Och PSP har idag sålt närmare 70 miljoner enheter, vilket är makalöst bra, och jag har svårt att tro att ens Sonys interna prognoser innehåller några sådana siffror. Kort sagt lär marknaden för portabelt spelande minska ganska rejält oavsett om det blir någon katastrof eller ej.

Så är allt dömt att misslyckas då? Utveckling ska man aldrig vara rädd för och i de flesta fall gör den trots allt att vi får bättre grejer. Att bära med sig flera portabla enheter är såklart ingen optimal lösning. Och Sony har redan flaggat för att man bokat plats på framtidståget. En Playstation-smartphone har redan släppts, och även om den kanske inte blivit någon übersuccé i sig självt är det ändå en plattform att bygga vidare på.

Dessutom har Sony deklarerat att man har Playstation-tablets på gång. Sannolikt i samarbete med Google. Får dessa tablets bara Bluetooth-stöd finns inget som hindrar Sony från att låta spelare ansluta sina Dual Shock 3 trådlöst till enheten. Och sedan är det bara att släppa spelen. Little Big Planet vore perfekt för formatet, Jak & Daxter likaså. Idag kan ingen utmana Apples tablets, men kunde Android gå om Iphone på bara några år, så kan Android göra detsamma med tablets. Sony kan alltså vara på väg att gräva guld.

För Nintendos del är det lite svårare. Företaget är rejält konservativt. Ta bara en sådan sak som att man fortfarande inte har någon riktig onlinetjänst till varken Wii eller Nintendo 3DS. Nu ska man visserligen erbjuda det till Wii U, men hur länge har man jobbat på detta? Det tar tid att göra något riktigt bra och framför allt Xbox Live visar gång på gång vägen med nya tjänster. Det är lite som med World of Warcrafts konkurrenter.

Det räcker inte med att slå det Blizzard gjorde 2004, man måste erbjuda något bättre än det kompletta paket med alla expansioner som finns idag. Annars stannar folk med World of Warcraft. Vad jag menar är att Nintendo idag inte ens har all den funktionalitet som Microsoft erbjöd när man lanserade Xbox Live 2002. Nu måste man med Wii U slå allt som finns 2012 för att kunna säga att man har något bättre och övertala kunderna att byta.

Men Nintendo har pengar och kunskap att bygga gedigen hårdvara på ett sätt jag annars bara förknippar med Apple. Man vågar ta drastiska beslut (ni minns väl när man slopade uttaget för hörlurar på Game Boy Advance SP?), man bygger hållbara grejer och de är alltid lättanvända. Redan när Nintendo DS lanserades snackades det om att Nintendo även hade en ny Game Boy på gång. Många såg, förmodligen med rätta, Nintendo DS som en tillfällig, snabbt hopkastad lösning på PSP.

Sony dräpte Nintendo med Playstation i mitten av 90-talet och man kunde tänkas göra det på nytt. Klart det krävdes ett svar. Nintendo själva snackade om tre ben och pratade om framtida Game Boy, något som sedan glömdes bort när Nintendo DS tog fart. Att få en ny Game Boy HD idag med vettlös prestanda, både med telefon- och icketelefonutförande. Alla ni som säger att något sådant är totalt orealistiskt bör ta er en titt på Iphone och Ipod Touch där Apple med stor framgång gjort just en sådan grej.

Eller varför inte haka på tablet-tåget? Nintendo har ju redan en form av tablet på gång till Wii U. Varför inte göra en enhet som fungerar helt fristående men som även kan kommunicera med Wii U? Även till en sådan lösning skulle namnet Game Boy kunna dammas av om man ville.

Nu inser jag naturligtvis att det mycket bara är lösa spekulationer, men poängen var snarast att visa att portabelt spelande kommer att fortsätta existera, bara i en annan form än som hittills varit fallet samt att både Nintendo och Sony kommer köra på och anpassa sig efter de nya spelreglerna. Om något kommer bärbara spel i framtiden vara betydligt större än idag, och kanske bli det slutgiltiga genombrottet för spelande som nöjesform. Och det kommer vi alla att tjäna på.