Best Ever: TV-serier (2)

Här hittar du plats 30-16 på denna lista

(15) Game of Thrones
Länge tidernas dyraste TV-serie men som också kunde motivera kostnaden. Serien som genomborrade hjärtan och inte bara de redan frälsta, de som lajvade i skogen och ägde varenda utgåva av Sagan om Ringen utan även våra kollegor, släktingar och vänner. Till och med de som uttryckligen hävdat att de avskyr fantasy satt som klistrade varje gång ett nytt avsnitt dök upp. Det bildades forum, poddar och till och med eftersnacks-program i public service-kanaler. Game of Thrones fanns överallt. Det pratades naket och halshuggning vid kaffemaskinen i åratal och vi förstår varför. Vi var förstås missnöjda med hur det slutade, precis som alla andra men fram tills dess. Vilken magnifik verklighetsflykt. Vilket världsbyggande man visade upp och äntligen en serie som utmanade våra hjärnor lite. I tider där många karaktärer framstod som både platta och saknade personlighet fick vi helt plötsligt stifta bekantskap med intressanta personligheter och njuta av en intelligent och komplex story. Game of Thrones var också en pionjär när det kommer till att väva in socialpolitik i berättelsen men framför allt tog den konceptet "kill your darlings" till en helt ny nivå. Vi som var vana vid att man bygger sin berättelse på huvudpersoner och att dessa aldrig dör, fick snabbt erfara att de reglerna inte längre gäller. I stället kunde vem som helst dö och det där var så vansinnigt uppfriskande och spännande att vi i det närmaste isolerade oss från omvärlden för att inte spoilas, för här var spoilers nämligen på riktigt. Det var bokstavligen på liv och död.

(14) Arkiv-X
Ingen som tittade på TV under 90-talet kunde förmå sig att undvika det otroliga fenomen som var Arkiv-X. Chris Carters braksuccé om de två FBI-agenterna Dana Scully och Fox Mulder i deras dagliga arbete kring att nysta upp fall betingade med en viss övernaturlig flärd. Utomjordingar, hemliga experiment och mystiska organisationer blandades friskt under seriens levnadsår och trots ett svagt avslut var de nio originalsäsongerna TV-magi av en sällan skådad kaliber. Den perfekta dynamiken mellan Mulder och Scully var seriens hjärta och återkommande antagonister som Tooms, Alex Krycek och den ständigt närvarande cigarette smoking man naglade sig fast i vårt minne och hemsöker oss än idag. Skandalöst underhållande även nu mer än tjugo år senare och precis lika medryckande tack vare de utsökt välskrivna episoderna och självfallet även samspelet mellan Gillian Anderson och David Duchovny som genom Arkiv-X blev legender inom populärkulturen. För även om Arkiv-X må ha åldrats så har serien inte tappat minsta lilla av den magi som trollband oss alla under 90-talet.

(13) Mindhunter
Två olidligt spännande säsonger fick vi av David Finchers true crime-serie baserat på John E. Douglas och Mark Olshakers bok med samma namn. Skandalöst detaljerad och proppfull av makabert, skrämmande porträtt av seriemördare såsom Ed Kemper, Charles Manson och BTK så kröp Mindhunter in under huden på oss alla med sitt metodiskt förföriska berättande med gripande inramning. Men kanske mest mästerligt av allt var Mindhunters förmåga att belysa den mänskliga sidan även i de groteskaste mest sinnessjuka, av individer utan att på något sätt samtidigt romantisera dem. Det var en sällsam djupdykning in i de mörkaste av vrår av det mänskliga psyket kombinerat med sympatiska, intressanta karaktärer i rollerna som FBI-agenterna Holden Ford, Bill Tench och Anna Torv vars dynamik var genomgående strålande. Trots snart tre år har förflutit sedan andra säsongen avslutades så kan vi inte sluta att tänka på serien och inte en vecka går utan att vi drömmer och trånar efter ännu en säsong och mer av Finchers briljans.

(12) Vita huset
The West Wing var på flera sätt manussnillet Aaron Sorkins magnum epos, där hans patenterat snackiga, temporaska och ibland invecklade dialog förfinades och i slutändan satte något av en ny standard inom TV-formatet. Att få hänga med på presidenten Josiah "Jed" Bartlets skandalomsusade resa inuti Vita huset var och förblir en TV-upplevelse som ingen bör missa.

(11) The Office UK
Vi alla älskar den amerikanska kontorsvarianten, men vi har väldigt svårt att tro att det någonsin skulle toppa vår kärlek till det härligt bitska brittiska originalet. Inte nog med att The Office satte mockumentärkonceptet på TV-kartan med sin träffsäkra briljans; dess deppiga realism och starkt igenkännbara kontorslavsstämning var något som jänkarna aldrig riktigt kunde replikera och den där obekväma igenkänningsfaktorn gjorde originalet lika dråpligt som utsökt. Vi gillar helt enkelt vårt te med en skvätt pinsamhet och våra scones med lite bryskhet.

(10) The Simpsons
Det är lätt att hata The Simpsons för vad det har blivit idag, men man kan samtidigt inte förneka vilket mästerverk detta var under sin storhetsera. När Simpsons var på topp slog det nämligen allt annat och även idag hör dess sju första säsonger till det mest hysteriskt geniala som någonsin har producerat för TV. Manusförfattarnas sinne för struktur var så vass att ett enda skämt kunde rymma flera lager av fyndigheter på en och samma gång och det rasande tempot gjorde att varje skämt levererades med kvickhet och perfekt tajming. Vi håller exempelvis avsnittet "Last Exit To Spriengfield", där Homer leder en strejk mot Burns, som en sann satirisk förebild och vi vill alltså påstå att det än idag inte finns något i humorväg som slår Simpsons intelligenta komikkavalkad.

(09) Boardwalk Empire
Är man svag för stenhårda gangsterhistorier är det svårt att lägga ifrån sig ett verk som Boardwalk Empire, för det påminde oss om allt som ett framgångsrikt HBO-recept ska ha: förstklassiga skådespelarinsatser, en förtrollande epokskildring, ett snortajt manus och en stor skopa amerikansk hårdkokthet. Steve Buscemi, som ju är något av en husgud här på filmredaktionen, var alldeles enastående Nucky Thompson - en lika mångbottnad som rå figur som utgjorde seriens gripande grundstomme. Vi älskade dess metodiska berättande och dess hårdhänta ton, som här förvandlade en sedvanlig "uppgång och fall"-historia till en filmiskt fenomenal karaktärsstudie fylld med gammaldags krut.

(08) South Park
Under tjugofem år och lika många säsonger har Matt Stone och Trey Parkers satirserie om de fyra pojkarna i Kyle, Stan, Cartman, Kenny och deras vänner cementerat sig som en av de främsta komedier i modern tid. Gång på gång har de mirakulöst lyckats återuppfinna sig själva och bibehålla sin relevans genom att aldrig förlita sig på sina tidigare framgångar och ständigt flytta ribban allt högre. Galenskaperna i den lilla gudsförgätna staden upphör aldrig att fascinera och trollbinda oss med sin sylvassa humor och samtidskoppling. Oförglömliga episoder som när serieskaparna gav sig på scientologikyrkan, gjorde narr av Kanye West och Kim Kardashian eller bokstavligen porträtterade U2-sångaren Bono som en lort. Vi på filmredaktionen fortsätter alltjämt att dyrka varje ny säsong som otvivelaktligen får oss att kikna av skratt med sina rakbladsvasst författade episoder.

(07) Seinfeld
För att vara en show om "ingenting" hade Seinfeld verkligen allt och lite till. Larry David återuppfann i princip TV-komedin med hjälp av ett gäng självabsorberade New York-bor som förstörde andras liv utan att ens blinka - och vi älskade de för det! Seinfeld bröt sitcom-traditioner som om det var det mest naturliga i världen och förvandlade det då inrutade sitcom-formatet till en kompromisslös New York-gestaltning med igenkännbara rövhål som bara hade varandra att vända sig till. Här finns så många oförglömliga catchphrases, tappa-andan-roliga episoder och legendariska karaktärer att det vore kriminellt att inte sätta det i vårt toppskikt här.

(06) Twin Peaks
David Lynch upphaussade mordmysterium benämns än idag som något av det absolut främsta inom mediet och av en god anledning. Twin Peaks är inte något man uppskattar eller älskar. Nej Twin Peaks är en besatthet. Och oberoende av om du njöt av den under dess seismiska premiär på tidiga 90-talet eller genom Netflix så kan nog få argumentera emot att David Lynch ypperligt vävda och surrealistiska mordmysterium är en upplevelse som saknar jämförelse. FBI-agent Dale Coopers jakt på Laura Palmers mördare är fortfarande mäkta kraftfull, gripande och obönhörligt mörk. En långsam, enslig flamma som senfärdigt konsumerar dig. Det är Twin Peaks. Lynch sensibiliteter syns och märks i varje bildruta, varje mening och varje ord. Twin Peaks kallar, drar och lockar en in. Och någonstans mitt emellan det utsökt balanserade och excentriska skådespelet, de oförglömliga karaktärerna och Angelo Badalamentis ikoniska musik så förlorade vi oss återigen mellan trädtopparna i den sömniga staden med de tusen hemligheterna. Redo att ännu en gång dyka med huvudet före ned i dess mörka avgrund och bli absorberade av David Lynch intensivt trollbindande mordmysterium.

(05) Mad Men
Inramningen, med den lyxiga reklamvärlden anno 1966 mitt på Madison Avenue i New York var dränkt i tjusig estetik inklusive TV-världens skickligaste kostymarbete, men det var allt som ruvade under ytan som förtrollade oss mest. Mad Men handlade precis som The Sopranos om en mans otillräcklighet och resan vi fick göra tillsammans med den plågat alkoholiserade Don Draper, vars vackra ytan användes som ett skal och skydd mot omvärlden, står sig som något av det bästa som vi upplevt i TV-väg.

(04) Breaking Bad
Ytterst få TV-serier kan mäta sig med Walter Whites osannolika resa från timid lärare och familjefar till iskall, skoningslös drogbaron. Faktum är att Vince Gilligans magnum opus än idag håller Guinness världsrekord som den mest kritikerrosade TV-serien genom tiderna så det är kanske föga förvånande att den även finner sin plats högt upp på vår lista. Från första till scen är Bryan Cranston direkt mästerlig, ja rent av orubblig och levererar ett karriärsdefinierande porträtt som under de sextiotvå episoderna gav helt ny mening till citatet "You either die a hero or live long enough to become a villain". Den ständiga katt och råtta leken med lagens långa arm, dualiteten mellan att balansera familjelivet med fru och barn och sitt iskalla alter-ego Heisenberg. Den groteskt och vanskliga relationen som Walter White tvingas upprätthålla med kartellen. Men kanske inte minst det band som obönhörligen knyts mellan honom och hans partner Jesse Pinkman på en nästan fader och son-liknande nivå. Nej, Breaking Bad är direkt oförglömlig och packad till bristningsgränsen med så mycket emotionell dynamit att man bara baxnar. Få andra TV-serier har lämnat oss så förstummade och överväldigade som när eftertexterna rullade på den sista och sextioandra episoden. Fulländat, tidlöst och bedövande, förstummande kraftfullt.

(03) Deadwood
David Milch tog i från tårna när han i skapandet av sin western-saga beslutade sig för att djupdyka i det engelska språket och i livsförhållandena i en liten nybyggarstad i södra Dakota och resten är som vi brukar säga; Historia. Under fyra superba säsonger fick vi följa den kompromisslösa sheriffen Bullock, saloonägaren och bordellkungen Al Swearengen samt stråtrövaren Charlie Utter på en resa som i TV-världen står sig oförskämt bra såhär 18 år senare.

(02) The Sopranos
Om det var nån TV-serie under modern tid som tog hela formatet till nya höjder och öppnade upp TV-världen för större, dyrare, mer ambitiöst seriösa dramaproduktioner med rutinerade toppskådespelare i huvudrollerna - Så var det tveklöst David Chase mästerverk om maffiagubben Tony Soprano. Här på Gamereactor älskar vi såklart Sopranos och de flesta av oss har sett rubbet åtskilliga, åtskilliga gånger och hade det inte varit för The Wire hade Tony knipit förstaplatsen här.

TIDERNAS BÄSTA TV-SERIE:
(01) The Wire
Den har av både kritiker och tittare länge kallats Världens bästa TV-serie men trots detta faktum har The Wire aldrig vunnit en Emmy men det är väl som en kritiker uttryckte det, "I fucking love this show but apparently getting people to watch it is like pulling teeth."

Men vi som har välkomnat svärtan in i våra liv har häpnats över seriens skapare, David Simons sylvassa förmåga att måla upp ett naket, rått Baltimore där droghandeln tagit överhanden. Vi har suttit med våra hakor i golvet och dreglat över hur snyggt serien avhandlar politik, gängkrig, fackbråk, utbildning och media. Tunga och ständigt aktuella ämnen som kräver en uthållighet och perfektionism för att det inte skall resultera i lösa trådar och moralkakor. Detta till trots så hade The Wire aldrig klarat av att trollbinda utan att samtidigt rulla upp ett persongalleri utöver det vanliga. För att svärtan och smärtan skall kännas måste både den goda och den onda sidan lida. Vi måste känna det de känner. Vi måste varje dag vakna upp till en ny dag i vad som bara kan beskrivas som ett rent helvete. Bakfyllan och drogabstinensen skall tränga igenom varje por i kroppen och ångesten skall ligga där, tung som en tjock filt dränkt i formalin. Avsnitt efter avsnitt, hoppet som ständigt tänds och släcks. Liv som vilar i någon annans händer. Sveken som avlöser varandra. McNulty, en karaktär som egentligen är så klyschig den bara kan bli. Irländsk nedsupen polis med aggressiv framtoning i hård arbetsmiljö men det blir aldrig så. Ett löst brottsfall ger sällan någon glädje eftersom man vet att efter varje fälld eller död knarkkung reser sig en ny ännu värre thug, redo att ta över gatorna. Gränsen mellan god och ond är helt utsuddad. The Wire är inget man tittar på, man lever The Wire. Här finns inga cliffhangers, inga hjältar och heller inga lyckliga slut, bara ett starkt beroende efter mer.

Här hittar du plats 30-16 på denna lista