Svenska
Gamereactor
artiklar
Super Metroid

Spelminnen: Super Metroid

Redaktionen drömmer sig tillbaka till fornstora dar och berättar om sina mest personliga spelminnen...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Mitt bästa spelminne är samtidigt ett av mina första. Det är svårt att veta om det var Donkey Kong, Ice Climbers, Super Mario eller Super Metroid som var först. Det spel jag minns som det första är Super Metroid. Min far spelade dessa titlar på vårt SNES. Grafiken, musiken och världen på sin tid var något helt eget. Jag var säkerligen runt fyra eller fem år när jag fick testa det själv. Det var precis där och då som mitt spelintresse blev på riktigt. Jag skulle förvisso fortsätta med dator och nyare konsoler. Under 2007, 2010 och även 2019 spelade jag om Super Metroid. Jag hade så starka minnen av det och därför var det spännande att se om det höll upp till nostalgi och barndomsminnen. Även om jag idag håller Metroid Prime som det bättre spelet alla kategorier är det fortfarande bra. Redan när man startar upp det möts man av mörker, dyster musik och en fantastisk inramning. Berättelsen berättas mest genom ett antal bildrutor och textrader men det räcker.

HQ
Super Metroid
Metroid har alltid haft en fot i skräck-teman.

Jag är Samus Aran och svarar på ett nödrop från en rymdstation, detta visar sig vara en attack på konstruktionen av seriens antagonister för att få tag på en Metroid. Samma varelse som du en gång lämnade där efter händelserna i det första äventyret. Du förföljer dessa rymdpirater och jakten för mig till en bekant planet som kallas Zebes. Det är här äventyret startar på riktigt. Oavsett om det var musiken, bosstriderna eller de minnesvärda antagonisterna så fanns det alltid något bra med Super Metroid.

Jag är väldigt glad över att jag mötte Samus, Ridley och de andra karaktärerna när jag gjorde det tidsmässigt. För jag har mycket att tacka spelet för på ett personligt plan. Precis som andra titlar som Age of Empires II, Total War: Rome och Halo var detta ett av de där spelen som alltid dröjde kvar i tankarna. Än idag syns spåren av seriens tidigare rötter se exempelvis gästspelen i Super Smash Bros.

Super Metroid
Dödsscenen av denna boss gav mig mardrömmar.
Detta är en annons:

Den sekvensen som jag tror stannat med mig längst är nog dödscenen du kan bevittna när du besegrar Crocomire. Jag var definitivt inte beredd på den när jag var 4 och hade förmodligen lite mardrömmar. Samtidigt var det inledande mötet med Ridley fantastiskt tonsättande och den där statyn som blev till guld när alla bossar besegrats var riktigt stilig. Det finns enskilda positiva minnen men också ett helhetsminne jag värderar. Jag anser även att det än idag klår de moderna försöken att återskapa magin som med exempelvis Metroid Dread.

Även om det tog tre år att utveckla så var tiden verkligen värd det. Jag anser själv att Nintendo är som bäst med sina lite mörkare teman. Även det mer hårdrockiga F-Zero var toppen och visade att Nintendo klarade av att bryta lite med det färgglada. Förvisso syntes även det i The Legend of Zelda: Majoras Mask som bjöd på en obehaglig apokalyps. Just med det mystiska och mörka etablerade sig Metroid som en av Nintendos främsta spelserier i mina ögon. Själva inramningen och världsbygget var fantastiskt för sin tid.

Super Metroid
En av mina favoritantagonister i spelserien. Synd att Kraid fått så lite tid i rutan.

Det spelmässiga i Super Metroid är simpelt, du rör dig i labyrintliknande miljöer och utvecklar karaktären längsmed vägen. Saker som att rulla i hop sig till en boll för att nå tidigare platser du inte kunde nå fungerade fantastiskt. Hela upplevelsen bygger förvisso mycket på att du återbesöker områden men det blir aldrig särskilt tråkigt. Jag tyckte ofta att man lade platser och annat på minnet mer förr än idag. Förvisso fans det en karta som i Elden Ring men de fungerade på lite likartade sätt. Det var inte alltid tydligt vart du skulle men det fanns tillräckligt med hjälp i världen att lista ut det.

Detta är en annons:

För många finns det risk att det upplevs som daterat idag. Det kan jag förstå då 1990-talets speldesign var radikalt annorlunda än idag på grund av teknik och andra förebilder. Jag kan ändå inte låta bli att tycka att Metroid Dread visade att Metroidvania-genren har en plats även i modern tid. Det finns något givande i formulan som håller än idag. Det betyder dock inte att jag inte vill se ett Metroid Prime 4 i förstaperson. Snarare hoppas jag att det mästerverk som jag än idag har i tankarna kan få fortsätta prägla framtiden med nya indies och Metroid i två dimensioner.

Super Metroid
Jag hoppas fortfarande på en ordentlig remaster av denna fantastiska titel.

Jag nämnde att musiken var viktig och det står jag för. Musiken i Metroid är helt fantastisk. Oavsett om det är intromenyn i Metroid Prime eller den inledande musiken i Super Metroid. Det finns en tyngd, historia och känsla över den som saknar motstycke. Det är kallt, hemsökt och industriellt med lite skräckvibbar. Prologtemat känner jag igen ön idag och musiken när man tvingas evakuera är fantastiskt tonsättande. Precis som tidigare nämnt är helheten så otroligt viktigt i mediet. Stämmer inte musiken eller det spelmässiga kommer det ha påverkan på resten.

Designen är värd att nämna för sin förbättring över föregångaren till NES. Karaktärer som Ridley både ser bättre ut och har fått en mer betydande roll. Det är verkligen detta som säljer det hela för mig. Skarpare, snyggare och mer utvecklat än sin föregångare. Det andas mer eget och kan verkligen stå på egna fötter. Till originalets försvar kunde även det med stå som något eget. Jag vill dock argumentera för att denna iteration gjorde ett stort och betydande kliv i sin designutveckling.

Super Metroid
Den här statyn har alltid varit fascinerande på något sätt. Det är en av många saker jag minns starkast från min barndom om spelet.

Än idag finns det bara ett fåtal upplevelser som verkligen haft en stor påverkan på mig och mitt spelintresse. Super Metroid sållar sig till dessa som något minnesvärt, värdefullt och fantastiskt att uppleva. Att varumärket existerar än idag gör mig väldigt glad då kan fortsätta underhållas av detta universum. Super Metroid kan verka antikt idag men om du inte spelat det kan det vara värt det mest för att ta del av ett stycke spelhistoria. Jag älskar även de bärbara titlarna men som jag förklarat ovan finns det ett djupt personligt värde. Det är även knuten till mina tidiga minnen av mina föräldrar som visade mig hur man spelade spel. Det hjälper inte att Samus är och förblir en av mina favorit-protagonister i spelvärlden och den mest roande karaktären att använda i Smash Bros enligt mitt eget tycke.

Super MetroidSuper MetroidSuper Metroid

Relaterade texter



Loading next content