Perfektion: The Tale of the Princess Kaguya

Jag tror inte att jag såg en film från Studio Ghibli förrän 2012 eller så. Nu i efterhand kan jag känna att jag tidigare var alldeles för fördomsfull och tänkte, utan att ha sett en sekund av filmerna, att ''det där är minsann inget för mig''. Men jag hade fel. Så, så fel... För efter att jag hade kikat på Spirited Away, Princess Mononoke, My Neighbor Totoro och Grave of the Fireflies var jag helt fast. Så förälskad. Men ingen av dem påverkade mig på samma sätt som The Tale of the Princess Kaguya gjorde och som jag sedan dess har sett om minst en gång per år.

The Tale of the Princess Kaguya baseras på The Tale of the Bamboo Cutter vilket är en japansk folksaga från 900-talet. En berättelse som lämnat historiska fotspår från perioden och gåtor efter sig där forskare försökt klarlägga vem författaren eller författarna är. Berättelsen är relativt lik den vi får ta del av i Isao Takahatas film och den är på så många vis ren perfektion. The Tale of the Princess Kaguya handlar om en pytteliten flicka som hittas inuti ett bambuträd efter att en bambuhuggare huggit det och han tar med henne hem för att sedan uppfostra henne tillsammans med sin hustru. Vi får sedan följa Takenoko, som blir flickans smeknamn, växa upp i rask takt vilket får enorma konsekvenser för alla inblandade.

För historieälskare är The Tale of the Princess Kaguya ett fantastiskt verk som på ett utsökt sätt illustrerar människors sätt att resonera från förr vilket också innefattar den japanska kulturen. Men även utifrån ett filosofiskt perspektiv är den fantastisk att gotta ned sig i. Mycket av filmens underliggande tema kretsar trots allt kring om att vara människa. Vad innebär det att vara människa? Är livet på jorden värt all tragik som vi utsätts för? Frågorna kanske låter aningen banala och jag tror att många av oss skulle kunna ge ganska enkla och direkta svar som få skulle vända sig emot. Men det är också det som gör att jag älskar filmen så fruktansvärt mycket. För trots allt lidande vi stöter på... Föräldrar som kanske önskar oss ett liv vi inte vill ha, en kärlek som krossar ditt hjärta, en närstående som blir svårt sjuk... Trots allt detta, så är livet så fantastiskt. Är det så att man inte tänker på detta alls när eftertexterna väl rullar så vill jag påstå att man fullkomligt missuppfattat filmens budskap och inte alls förstått varför detta är en så välbevarad berättelse som mer än tusen år senare fortfarande lever kvar.

Efter att jag hade sett filmen för första gången var jag helt tagen och bestämde mig genast för att se den igen så fort som möjligt. När jag hade sett om den för andra gången kände jag mig fortfarande inte klar med den. Kanske var det för att ingen film fått mig att känna så mycket förr? Därför har jag visat den för flera av mina närmsta vänner och jag har nästan på ett sadistiskt sätt gottat mig åt att bevittna deras reaktioner under filmens sista fem minuter som gör det omöjligt att förbli tyst. Eller tja, det skulle väl vara om man blir helt mållös. När jag visade den för två av mina kompisar fylldes rummet av ett gutturalt skrik som var högst obehagligt. När jag visade den för en annan vän skrek han bara ''nej, nej, nej, nej, nej'' i flera sekunder. Jag har aldrig varit med om att se folk bli så tagna av en film förut. Och det har varit så fantastiskt att se och gett mig ett kvitto på hur perfekt filmen minsann är.

Jag har hört folk som sagt att filmen dog lite halvvägs då den blir väldigt långsam och jag kan knappast förneka att den blir ganska långsam. Det är dock synd att långsamt för många blivit förknippat med tråkigt eller som något dåligt. För tempot i The Tale of the Princess Kaguya är det minsann inget fel på alls. Mittenpartiet är långsamt men också nödvändigt för att berätta alla små detaljer som senare ger slutet mening. Livet har sina långsamma och, om du så vill, tråkiga stunder och enligt mig kan man som tittare i så fall applicera detta som en del av filmens narrativ. Filmens långsamma mittenparti har därför aldrig varit ett problem för mig, utan jag uppskattar det.

Vad som också gör filmen så perfekt är den konstnärliga aspekten. Det är mycket möjligt att filmen kanske inte hade påverkat mig på samma sätt om det inte hade varit för dess stil och musik. Fastän mycket handlar om den briljanta berättelsen, är det inte enbart den som gör att jag kallar The Tale of the Princess Kaguya för perfektion. När Takahata arbetade med filmen var det för honom viktigt att den var tecknad för hand snarare än en realistisk stil. Detta visade sig vara ett genidrag då varje bildruta är ett konstverk. Detta tillsammans med det magnifika ljudspåret av Joe Hisaishi som ger liv till konstverken. Det mystiska, det lekfulla, det sorgliga, det festliga (som egentligen bara är hemskt när man ser filmen) och det melankoliska... Allt finns där och det är så vackert att tårarna rinner okontrollerat.

I en värld där Disney fullkomligt regerat den animerade marknaden tycker jag det är skamligt att Studio Ghibli på många sätt aldrig fått dela det rampljuset. Disney har på senare tid inte alls levererat särskilt minnesvärda verk (Frozen II, Finding Dory, Raya and the Last Dragon) och jag hade mer än gärna sett att Disney tog ett steg tillbaka och försökte hitta lite inspiration härifrån. Kanske är jag lite butter över att Big Hero 6 (hör ni det? Big Hero 6!) vann Oscarn för bästa animerade film istället för The Tale of the Princess Kaguya som fick nöja sig med en nominering? Det finns nog inget som upprör mig så mycket som detta. Juryn kan knappast ens ha sett filmen och om de nu gjorde det, kan de inte ha förstått mycket av den.

Har du inte sett The Tale of the Princess Kaguya ännu så ber jag dig att göra det. Jag går ned på knä, om det så behövs. Detta är ett konstverk som alldeles för få människor har fått ta del av vilket är sorgligt. Jag kan visserligen inte garantera att du kommer att känna allt som jag gjorde. Jag kan inte heller garantera att du kommer att reagera som mina vänner gjorde. Jag kan däremot garantera dig en två timmars lång film som inte liknar något du har sett förut. Om du verkligen gillar film, borde det vara tillräckligt för att du ska ge den en chans. Och se den för guds skull på originalspråk!