Army of Two: The Devil's Cartel

Army of Two-franchisen hamnade i en lite jobbig sits efter Army of Two: The 40th Day. Efter hyfsat mottagande verkade det som att spelserien tappat fart, och spelare var helt enkelt inte intresserade av Salem och Rios längre. Spelen hade en ganska stark casual-känsla, ett par masker, en story om den privata militärindustrin och rätt gimmickartade co-op-inslag.

Mycket har hänt sedan dess. EA Montreal adopterades in i Visceral Games studiofamilj, figurerna Salem och Rios ersattes, en ny motor introducerades (Frostbite 2) och co-op-funktionerna dämpades.

Army of Two har dock inslag av många andra spel och lider därför lite av en identitetskris. Vad ska få spelet att sticka ut? Enligt utvecklaren själv är tanken att skapa ett roligt, tillgängligt och snabbt co-op-spel i bästa popcorn-anda. Det är kanske inte den mest ambitiösa säljpitch jag hört, men åtminstone är den ärlig. Army of Two: The Devil's Cartel vill inte revolutionera actiongenren, det vill bara vara ett roligt actionspel.

Efter en tio minuter lång demoversion av spelet kan jag inte säga att jag haft särskilt roligt. Istället för alla kontextkänsliga co-op-manövrar Salem och Rios använde sig av, bjuds vi här på ett kaotiskt, cover-baserat actionspel, där lagarbete innebär poäng. Poängen i sin tur aktiverar ett Overkill-läge. I detta superläge har spelarna oändlig ammunition och gör rejäl skada under några sekunder. Jag rör mig snabbt mellan skydd med ett knapptryck, och försöker överlista fienden.

The Expendables är en film som poppar upp i huvudet på mig när jag spelar Army of Two: The Devil's Cartel och det är också den film utvecklaren ständigt refererar till. Det är passande på flera sätt. Först och främst är det en film som säger åt publiken att stänga av hjärnan och bara hänga med på en vild åktur, precis som nya Army of Two, men det är också en 90-talsdoftande historia, vilket inte är så positivt för ett modernt actionspel.

Man försöker skapa överdrivna ögonblick där det är tänkt att vi ska gapskratta, precis som i The Expandables och dess uppföljare. Man kan dock inte jämföra filmen och spelet vad gäller karaktärer, då figurerna i Army of Two är riktigt personlighetsbefriade.

Några av spelelementen från de tidigare delarna finns fortfarande kvar i bakgrunden. "Aggro" är fortfarande en faktor, till exempel. Det tillåter din partner att flankera och få till kills bakifrån, vilket i sin tur leder till en fylld Overkill-mätare, och att några av co-op-attackerna som Step Up kommer att vara tillgänglig via ett tryck på en kontextkänslig knapp. Förutom detta känns Army of Two: The Devil's Cartel som vilken Gears of War-klon som helst. Fienderna tål mycket precis som du, och så länge du håller dig bakom skydd klarar du dig fint.

Det som verkligen fick mig att ogilla Army of Two: The Devil's Cartel i detta skede, var hur risig själva koden var. Så här många buggar och glitchar har jag inte sett på länge, särskilt inte med tanke på att vår speltid bara bestod av några minuter. Visst kan dessa problem, som att jag fastnade i olika skydd, lösas innan spelet släpps, men det får en att undra hur kvaliteten överlag kommer att bli. Och spelet ska ju snart släppas...

Spelet drar som sagt nytta av Frostbite 2 Engine vilket innebär ganska häftig förstörelse, men i jämförelse med andra Frostbite 2-spel är jag inte jätteimponerad. Det sydamerikanska temat innebär bra miljövariation, men det känns efter ett tag också ganska tröttsamt med alla bakgårdar och bodegas.

Denna korta hands on-upplevelse med Army of Two: The Devil's Cartel gjorde mig ganska likgiltig. Här fanns inte mycket som fångade mitt intresse, även om co-op-spelande alltid är hyfsat roligt. Vi kan nog vänta oss ett halvdant spel med några korta flabb, men detta är inget som lär gå till historien.