Det finns en skön ironi i det faktum att gammal hederlig plattformsteknik, hoppande och svingande där endast din hjärnas signaler till dina fingrar är vad som räknas, på senare år har gjort storstilad comeback. Främst i ledet står såklart suveräna Super Meat Boy, som lyckades vara lika delar hyllning som vidareutveckling av plattformsgenren.
Alien Spidy från Enigma Software vill väldigt gärna ställa sig om inte bredvid, så lite snett bakom Super Meat Boy i det ledet. Och visst påminner spelen om varandra till viss del, speciellt i det faktum att båda är väldigt sparsmakade i design och upplägg. Men där Super Meat Boy träffar rätt, missar Alien Spidy målet.
Bakom en närmast påklistrat enkel historia där du som rymdens spindel nummer ett ska rädda din försvunna kompis, gömmer sig Alien Spidys kärna. Det gäller att ta sig från punkt A till punkt B, utan att dö på vägen och gärna få med sig så många poäng som möjligt i processen. Förutom att gå och hoppa kan du även svinga dig fram med hjälp av den galaktiska kraften i ditt spindelnät. I vägen finns diverse dödsfällor, stenar, stup och annat som vill dig illa.
Slutmålet är alltid poäng. Poäng och stjärnor. Man kan få max fem stjärnor på varje bana och de delas ut efter hur många poäng du samlar. Dessa krafsar du ihop genom att till exempel dö så få gånger som möjligt, samla poängbonusar och i allmänhet klara ta dig till banornas slut så skickligt som möjligt. Poängen kan du sedan matcha mot vänner och andra i XBLA-universumet och det finns rikligt med leaderboards och statistik att grotta in sig i.
Enkelt, eller hur? Dock finns här problem att brottas med. Problem som hindrar ett annars ganska harmlöst och småroligt plattformsspel från att nå sin fulla potential. Jag pratar såklart om kontrollen. Denna så centrala del i ett ordentligt plattformsspel. Där Super Meat Boy var finslipat till dödsprecisionsnivå, är Alien Spidy slarvigt och såsigt. Spindeln liksom skridskoglider fram på sina ställen och ofta är spindelnätet (som du skjuter ut med ett riktat tryck på högra analogspaken) allt för oprecist. I ett spel som handlar om timing och millimeterprecision, får inte kontrollen fallera. Tyvärr gör de det lite för ofta i Alien Spidy.
När dessutom spelet i övrigt är ganska identitetslöst i både design och grafik blir inte upplevelsen fullt så njutbar som potentialen skvallrar om. Det grafiska hänger liksom inte ihop i en helhet och musiken är repetiv och meningslös. Hela paketet känns hopplockat i sista minuten, som när man slår in en present i använt presentpapper. Det är synd det, för jag gillar verkligen retrokänslan i spel som Alien Spidy. Men det räcker inte med nostalgi, det måste vara roligt att spela också. Och det är Alien Spidy - ibland. Allt för ofta bråkar du dock med kontrollen och därmed också själva essensen i vad spelet vill vara.