Age of Conan: Hyborian Adventures

Know, O Prince, that in an age undreamed of, shining kingdoms lay spread across the world like blue mantles beneath the stars. [...] Hither came Petter Mårtensson; badly trimmed hair, sullen-eyed, keyboard in hand, a thief, a reaver, a noob, with gigantic melancholies and gigantic mirth, to tread the jeweled thrones of the Earth under his sandaled feet...

Först och främst måste jag helgardera mig - det är otroligt svårt att recensera ett onlinerollspel, speciellt ett av samma kaliber som Age of Conan: Hyborian Adventures. Vi snackar om ett spel som inte bara är tänkt att spelas under flera år, utan även ett spel som är i konstant förändring.

Irritationsmoment som existerade för en vecka sedan har plötsligt patchats bort, där det tidigare fattades innehåll har det plötsligt dykt upp ett helt nytt område att ränna runt i. Jag hade kunnat gnälla över att spelets kombinerade bank och auktionshus inte var tillgängligt, men det dök upp för några dagar sedan. Så allt som jag skriver i den här recensionen, må det vara positivt eller negativt, kan vara helt annorlunda om ett par veckor eller månader.

Är det något som Funcom har gjort under den senaste tiden så är det att förbättra och förfina sitt spel. Jag tog del av det under den stängda betan och då upplevde jag ett spel som var otroligt buggigt, laggigt och stundtals direkt ospelbart.

Jag och en kollega här på Gamereactor diskuterade om Funcom faktiskt skulle hinna bli klara, släppdagen närmade sig med stormsteg. Men med vad som har kallats för "mirakelpatchen" (om det smeknamnet kommer från Funcoms PR-avdelning eller inte låter jag vara osagt) fixades otroligt många av spelets mest uppenbara buggar. Spelet som jag sitter med idag flyter på mer eller mindre felfritt, så felfritt ett onlinerollspel som bara har varit ute i två veckor kan vara.

Det är intressant att se hur folk reagerar när de sätter sin fot i Hyboria för första gången. "Det andra spelet", som Love Bolin en gång kallade World of Warcraft, har verkligen satt griller i huvudet på många spelare. General-chatten, där folk kan samlas för att gnälla eller förolämpa varandra, är fylld av folk som verkar ha glömt bort att även Blizzards mastodont en gång i tiden var nysläppt och fullt av tekniska misstag.

Hur många kommer egentligen ihåg när den enda raid-grottan var Molten Core och Ragnaros var den svåraste bossen i hela spelet? Inte många verkar det som. Har alla kollektivt förträngt studsmatte-basilisken i Zul'Farrak som plågade många spelare under flera månader? Det verkar inte bättre.

Det är sorgligt men sant att Funcom släpper sitt spel i en miljö som är allt annat än gästvänlig mot nya spel. Allt ska pillas sönder, djupanalyseras och jämföras med World of Warcraft. Samtidigt så har vi sett att det finns ett otroligt sug efter ett nytt spel i genren som faktiskt håller en hög kvalité. Age of Conan har i princip helt sålt slut och det verkar inte som att vare sig Funcom eller Eidos vill riskera att ge ut fler kopior för stunden, då servrarna mycket väl kan bli överfyllda. Funcom minns mycket väl hur det gick när de lanserade Anarchy Online för 7 år sedan. De har lärt sig sin läxa. Det har betytt ett flertal patchar enbart under den korta tid som spelet funnits på marknaden och stabila servrar.

Nej, de problem folk har med Age of Conan ligger inte speciellt mycket i dess buggar eller kraschande servrar. Problemet är att spelet kräver extremt mycket av din dator. Det finns lite tips och tricks för att få det att fungera bättre på en äldre burk, men till syvende och sist är Age of Conan onlinerollspelens svar på Crysis. För att få ut så mycket som möjligt av spelet behöver du en kraftfull maskin med ett ordentligt grafikkort - har du inte det riskerar du att få en upplevelse som mest påminner om gröt. För att inte tala om en bilduppdatering som gör det smått omöjligt att överleva i strid.

Resultatet av det här är förstås att Age of Conan ser riktigt, riktigt bra ut. Det är extremt vackert och det absolut snyggaste onlinerollspelet på marknaden just nu. Om det är rätt väg att gå för Funcom visar sig i framtiden, de alienerar en rätt stor del av sina potentiella spelare som är vana vid att exempelvis World of Warcraft går att spela på deras smått föråldrade datorer, men de har gjort ett medvetet val att ta genren in i nästa generation.

The Lord of the Rings Online: Shadows of Angmar spelade ett liknande vågspel när det släpptes, men tog inte ett lika gigantiskt kliv som Age of Conan har gjort, medan Warhammer Online: Age of Reckoning väljer att spela mer säkert - vem som kommer ha gjort rätt val kan bara framtiden utvisa.

Men det är skönt att se att de vågar. Spelar alla säkert så finns det överhängande risk att genren stagnerar. Och makalöst snyggt är det. Jungeln som omger startområdet är otroligt snygg, att vandra runt bland Cimmerias vidsträcka berg är rent godis för ögonen. Närvarokänslan blir otrolig, även om vissa platser ibland påminner mer om Guild Wars korridorsuppbyggda omgivningar istället för World of Warcrafts öppna lösningar. Städerna och byarna tillhör dock de absoluta höjdpunkterna och Funcom har plöjt ner otroligt mycket jobb på att göra dem så naturliga som möjligt.

Att skapa din karaktär skiljer sig också markant från många andra onlinerollspel och låter dig pilla med alla möjliga sorters inställningar för att få en karaktär som ser exakt ut som du vill - det rör sig inte bara om ett par huvuden eller frisyrer här, utan mer som karaktärsskapandet i The Sims 2 eller The Elder Scrolls IV: Oblivion.

En av mina kompisar spenderade flera timmar i det här läget innan hon var nöjd och satte sin fot i själva spelet. Men samtidigt så är jag lite besviken på att själva designen på karaktärerna inte är så himla spännande. Det påminner mig lite om Mass Effect, där 90% av alla skapelserna ser fruktansvärda ut. Jag vill kunna identifiera mig, eller åtminstone tycka om, de karaktärer jag spelar i ett onlinerollspel och det är inte speciellt lätt för mig att få till i Age of Conan.

Är man van vid de sedvanliga klasserna som brukar vara representerade i genren så är det lätt att bli förvirrad först gången man ser vilket urval man har i Age of Conan. På ett sätt finns de tre typerna där - tank (tåla mycket stryk, hålla monster borta från resten av gruppen), helare (hela skada, håll folk vid liv) och DPS (Damage Per Second, gör så mycket skada som möjligt utan att bli slagen på) - men de har delats upp i olika grupper med flera klasser var. Har du spelat onlinerollspel förr är det säkert relativt enkelt att välja, men kommer du som nybörjare kan det bli nog så svårt att veta vad du ska spela som. Själv föredrar jag att smyga runt och använda två vapen samtidigt, så mitt val föll på barbaren.

Barbaren är en av de klasser som verkligen visar upp att Funcom har baserat sitt spel på Howards Conan-böcker istället på den bild av den muskulösa barbaren som vi har fått se i så många filmer, rollspel och TV-spel under modern tid. Glöm den stiliga mannen på omslaget till Amiga-klassikern Barbarian, eller Arnolds bringa på omslaget till Conan the Destroyer-filmen. Den här barbaren är en tjuv, en lömsk krigare som smyger sig på sina offer bakifrån men samtidigt kan klara sig bra i direkt närstrid. Det här genomsyrar hela spelet, Howards brutala - och ibland ganska lökiga, om man får använda ett sådant ord i en seriös spelrecension - böcker är det som sätter tonen.

Age of Conan är ett vuxet spel, gjort av vuxna för vuxna. Funcom har, av respekt för materialet de baserat sitt spel på, gjort ett riktigt våldsamt och blodigt spel med en hel del sex och naken hud inslängt. Redan tidigt i spelet räddar man en prostituerad från rövare och hjälper en bordellägarinna att få tillbaka de pengar ett par av hennes klienter vägrat betala.

Man kan förvisso diskutera könsstereotyper, om inte Conans värld är ganska förlegad ur ett rent genus-perspektiv, men jag har känslan av att det är spelarna mer än själva spelet som kommer att avgöra vilket håll det går på. Jag ser mig själv som feminist, men ser egentligen inga problem med spelet ur den synvinkeln. Man kan sucka över de spelare som roar sig med att ta av sig sina kläder och springa runt med brösten i vädret, men under min tid i Hyboria så har jag än så länge bara sett det hända en gång.

Våldsamheterna tar dock upp mycket mer plats än sexet, vilket är skönt (det finns andra spel om du är mer intresserad av det senare). Det har snackats väldigt mycket från Funcoms sida om stridssystemet och det tillhör faktiskt spelets absoluta höjdpunkter. Det är mycket mer dynamiskt än i andra spel, positionering är A och O, och istället för att bara passivt trycka på lite knappar när du vill göra en specialattack gäller det i Age of Conan att bygga upp kombos.

Du måste konstant välja vilket håll du ska svinga dina vapen, det finns inga auto-attacker som i andra onlinerollspel, och för att utföra en specialattack måste du först välja den och sedan svinga ditt vapen åt de håll som spelet pekar ut åt dig. Det kan låta rörigt, men det är väldigt intuitivt och fungerar - än så länge - väldigt bra. Först och främst är det roligt, jag ser fram mot nästa strid och att slåss mot flera fiender samtidigt öppnar upp för en massa experimenterande i var man bör stå för att göra skada på så många som möjligt samtidigt.

En annan del av stridssystemet som det snackats mycket om, och som det löjligt nog varit lite kontrovers kring, är de såkallade "fatalities" som man slumpmässigt utför. Det kan handla om en halshuggning, en uppskuren hals (gärna med en söndrig glasflaska för maximal effekt) eller ett svärd genom magen; det finns en hel hög av dem, olika beroende på vilket vapen man använder (att klubba någon upprepade gånger i huvudet tillhör nog en av mina absoluta favoriter).

Själva upplevelsen blir dock snabbt gammal och förvandlas istället till en del av spelet. Det finns en mening med dem, att man alltid har chansen att ta ner en fiende snabbare, och de kan även ge en oumbärliga extra sekunder att tänka över vad man ska göra om man slåss mot flera på samma gång.

De som förespråkar Age of Conans stridssystem har en tendens att förenkla andra spels strider i ett försök att smutskasta dem. Jag kan hålla med om att striderna i exempelvis World of Warcraft kan bli ganska enformiga, men kritiken är ofta helt missriktad och ganska poänglös om man börjar analysera den. Även om striderna i Age of Conan är riktigt roliga nu är det inte alls säkert att de är de om två - tre år (tiden jag personligen har spelat World of Warcraft från och till). Tiden får utvisa om det kan hålla uppe momentum så länge, om man faktiskt orkar svinga sitt svärd flera år i framtiden.

En annan del av spelet som dock har gott om utrymme för förbättring är själva innehållet, saker att göra och se. De första tjugo nivåerna utspelar sig helt i Tortage, en liten stad på en ö utanför fastlandet, och där finns det hur många uppdrag som helst att göra innan man känner sig redo att ge sig ut i den stora vida världen.

Tortage är riktigt välgjort, detaljrikedomen är stor och alla man möter har ärats med röstskådespelare (en aspekt man kommer att sakna otroligt mycket när man väl kommer av ön). Det finns otroligt många uppdrag att göra där, likaså i de första områdena man kommer till när man väl är klar där, men högre upp i nivåerna blir det allt sämre med den varan. Det här är dock något som Funcom har lovat att bättra på och de håller enligt utsago redan på med en ordentlig patch med helt nya områden till de spelare som ligger kring nivå 40 och uppåt.

Även om Tortage är riktigt välgjort dras det med ett väldigt stort problem; alla spelare börjar på samma ställe, oavsett vilken av spelets tre kulturer (Age of Conans svar på raser) man väljer att spela som. Jag spelade i Tortage hos Funcom förra året när jag var där för att titta på spelet, jag spelade där under betan och nu en tredje gång efter att det färdiga spelet släpptes.

Dessutom så testade jag med flera olika karaktärer för att hitta en klass jag trivdes med. Behöver jag påpeka att jag aldrig vill tillbaka dit igen? Att skapa alternativa karaktärer är något de flesta sysslar med i onlinerollspel, men bristen på variation i startområdet är något som under lång tid kommer att hålla mig borta från att skapa en ny karaktär åt mig själv.

Förhoppningsvis kommer Funcom att lägga till ett nytt ställe att ta sina första steg i, Anarchy Online använder ett liknande system och om jag minns rätt så har det spelet gått igenom tre olika versioner av det. Men det lär inte vara deras fokus på ett bra tag, så antagligen är det ingenting vi får se inom den närmaste tiden, om vi inte helt enkelt får vänta tills spelets första expansion släpps.

Men det finns absolut saker att roa sig med fram tills dess, speciellt i grupp. Gillen, det vill säga sammanslagningar av spelare, kan jobba tillsammans och bygga sig sin egen stad. Olika byggnader ger olika bonusar till gillets medlemmar och det är även möjligt att bygga auktionshus och murar. Att vara med när vårt gille byggde sin borg, grundstommen i varje gillestad, var en stor upplevelse och klådde det mesta jag varit med om i onlinerollspelsväg - det enda som kommer i närheten var när mitt gille i World of Warcraft besegrade Ragnaros eller Onyxia för evigheter sedan. Dessa städer kan anfallas av andra gillen, men det är ingenting som jag personligen upplevt än och kan därför inte uttala mig om. Men det bådar gott för ett intensivt och dynamiskt spel där, precis som i Eve Online, ingenting kan tas för givet.

Det finns vissa designval som Funcom har gjort som jag inte ställer mig speciellt positiv till. För det första så irriterar alla laddningstider mig, att lämna ett område för ett annat innebär alltid att spelet måste ladda, vilket kan komma i vägen för att verkligen känna sig som i en levande värld. Dessutom använder spelet sig av instanser, det vill säga att det alltid finns multipla kopior av varje område. Finns det för många spelare i ett givet område så skapas det automatiskt en ny kopia.

Jag hatar det här systemet med hela mitt hjärta. Det känns primitivt och gör att min upplevelse blir mycket mer fragmenterad än vad den behövde vara. Chansen att man bara stöter på någon som man lär känna blir avsevärt mycket mindre och jag anser att den sociala biten och dynamiken i det öppna spelare-mot-spelare-system som de flesta av spelets servrar använder sig av tar ordentligt med stryk av det här. Hur kul är det att dra runt med ett krigsförband och mucka gräl med andra spelare när de enkelt kan komma undan genom att bara byta instans? Plötsligt blir inte Hyboria en enhetlig värld utan flera olika dimensioner staplade på varandra.

Jag vet inte om det här är en teknisk förutsättning för att spelet ska fungera över huvud taget och jag har en känsla av att det här knappast är något som Funcom kommer att patcha bort i framtiden. Jag finner mig i det för stunden men under protest. Jag tycker det är fegt och något som inte borde få existera i en genre där så många spel erbjuder massiva världar utan instanser eller laddningsskärmar. Spelet må vara riktigt roligt, jag njuter av att spela det, men det finns alltid där i bakhuvudet och irriterar mig.

Överlag är Age of Conan: Hyborian Adventures ett välgjort och modern onlinerollspel, med vissa reservationer. Det spelar inte säkert, de följer inte de mallar som Blizzard har satt upp, och det gör sin egen grej. Det är vuxet på ett bra sätt, erbjuder ett nytt stridssystem som om än oprövat är riktigt underhållande just nu och en värld som är långt mycket vackrare än de flesta andra onlinerollspel på marknaden.

Mycket fattas ännu, inklusive saker som varit utlovade under lång tid (att DirectX 10-stödet inte finns med än är smått pinsamt för Funcoms del), så det finns en viss poäng med att vänta ett par månader med att plocka upp det. Men jag tycker att alla som är intresserade av onlinerollspel, och som är över 18 och kan hantera blod och nakenhet utan att bli upprörda, bör ge det en ärlig chans.

Förhoppningsvis kan Age of Conan sätta en ny standard och bryta den hegemoni som World of Warcraft just nu utövar på genren. Funcom har chansen att visa världen att man kan skapa något helt eget och faktiskt lyckas. Det finns mycket kvar för dem att fixa, många buggar att släta ut och mer innehåll att patcha in i spelet - något som avspeglas i mitt slutgiltliga betyg. Men jag vet att jag kommer att fortsätta spela det här ett bra tag till. Jag är inte nöjd förrän jag sitter vid Kung Conans högra sida, vinfylld bägare i ena handen och blodigt svärd i den andra. Vid Crom!

He did not care any more... life and death... the same. Only that the crowd would be there to greet him with howls of lust and fury. He began to realize his sense of worth... he mattered. In time, his victories could not easily be counted... he was taken to the east, a great prize, where the war masters would teach him the deepest secrets. [...] But, always, there remained the discipline of steel.